Föddes in i kriminalitet
För Mohammed var vägen till kriminalitet och droger utstakad. Hans pappa tillbringade halva hans uppväxt i fängelse och även hans bror åkte in och ut på olika anstalter.
- Jag har aldrig haft några vettiga vuxna omkring mig förutom min mamma och man skulle kunna säga att jag föddes in i sånt här.
Mohammed har vuxit upp i Norrköping, men är född i Iran. Han kom till Sverige när han var åtta år. Väl där fick han fick vänta ytterligare ett år på sin pappa.
- Jag mådde så dåligt att mamma tog med mig till en psykolog som sa att det berodde på att jag längtade efter pappa.
Efter bara några månader i Sverige blev Mohammeds pappa gripen av polis, fick flera års fängelse och utvisades ur landet. Något som Mohammed tog hårt. I skolåldern blev han grubblande, egensinnig och trotsig. Småsaker utvecklades till konflikter och uppror. På högstadiet blev han ledare för ett gäng på 8-9 personer som ständigt var ute efter att slåss och snart var han en ryktbar buse.
- Alla jag känner i dag har jag antingen slagit eller slagits med och lika många kompisar jag tycktes ha lika få riktiga kompisar hade jag.
Han var inte sen att rycka in om någon vän var i knipa och tvekade aldrig över att åka till Finspång en tisdagskväll bara för att "fixa någons problem".
- Klasskompisarna ringde inte och sa att det var fest, utan bara om de behövde hjälp.
Vändningen kom när han fick kontakt med Fritid City och fritidsledaren Willy Flores.
- Ingen fick komma nära mig och enda gången jag pratade med folk var när jag hotade någon, men med Willy var det annorlunda.
Istället för misstänksamhet och tvivel gav Willy honom ansvar. Något han aldrig hade fått tidigare.
- Om jag hade bråkat räckte det med att se hans besvikna blick för att jag skulle kunna börja gråta.
Tillsammans med Willy samlade Mohammed ihop ett gäng av ungdomar som var på glid och startade Back-up.
- Jag kom till en punkt där jag insåg att jag inte kunde fortsätta som tidigare.

Har försonats med sin far
I dag har han försonats med sin pappa och sin bror, men även med sig själv. Han ser en röd tråd från uppväxten med en frånvarande far till de våldsamma tonåren och sitt egna arbete med ungdomar.
- Det här är min tjänst tillbaka, för i dag har jag insett vilka problem jag har hade och nu kan jag använda mina erfarenheter för att hjälpa andra.
Trots alla bråk så lyckades han dölja det för sin mamma. Han drar ett djupt andetag, tar liksom sats. Behöver inte fundera, det har han redan gjort och för honom är svaret ganska enkelt.
- Hon har fått lida så mycket för min far och bror så jag ville inte ge henne mer problem.

Två sorters bråkstakar
Han har hunnit bli 22 år och jobbar på ett äldreboende när han inte åker runt till skolor och föreläser om sin bakgrund.
- Många ungdomar har det svårt och folk tror mig inte när jag berättar att det finns barn som får betalt av sina föräldrar för att hålla sig hem­ifrån.
Mohammed tror att det finns två sorters bråkstakar. En sort som söker uppmärksamhet och en sort som bär på en inre ilska. Han själv säger sig tillhör de sistnämnda.
- Jag förstod det nog inte då, men jag hade så mycket ilska inom mig som behövde komma ut.
Han säger att Norrköping är fullt av ungdomar med problem. Och han ser en våldsam stad, där arbetslösheten är hög och drogerna flödar.
- Många känner sig svikna av vuxenvärlden och har svårt att hitta sin plats i tillvaron.
Genom åren upplevde Mohammed en stor okunskap inom både polis, socialtjänst och skola. Ingen tycktes veta hur de skulle närma sig honom och ingen tyckes ta ungdomars situation på allvar. Ingen förutom Willy Flores som gav honom en annan respekt än den han haft från dem som var rädda för honom.
-Många unga killar är ute efter fel sort respekt och vill ha ett ryckte om sig att de är lite farliga, men Willy gav mig ett alternativ.